Amiralfjäril. Amiral (Vanessa atalanta)
Foto: Kjell Ek

Amiralfjäril är en art i familjen praktfjärilar.

Blåvingar (Polyommatini)
Foto: Kjell Ek

Citronfjäril (Gonepteryx rhamni)
Foto: Kjell Ek

Citronfjäril är en dagfjäril som förekommer över stort sett hela den palearktiska regionen, från Nordafrika i söder till norra Europa.

Eksnabbvinge (Favonius quercus)
Foto: Gert Andersson

Är du riktigt uppmärksam kan du finna den lilla eksnabbvingen Favonius quercus i den täta ekdungen. Hanen är blågrå på ovansidan medan honan är mer gråbrun.

Mindre guldvinge (Lycaena phlaeas)
Foto: Gert Andersson

Mindre guldvinge är en fjärilsart i familjen juvelvingar. Fortfarande allmänn men ett under av skönhet.

Luktgräsfjäril (Aphantopus hyperantus)
Foto: Kjell Ek

Luktgräsfjäril är en mycket allmän gräsfjäril på alla typer av gräsmarker. Fjärilen saknar teckning på framsidan, förutom att honan har ögonfläckar.

Makaonfjärilen (Papilio machaon)
Foto: Gert Andersson

Verkligt majestätisk är Makaonfjäril. Kvanne och kärrsilja är växter den gärna använder som värdväxt; dvs där den lägger sina ägg vars larver använder som födointag.

Nässelfjäril (Aglais urticae)
Foto: Kjell Ek

Nässelfjäril är en färgstark dagfjäril som förekommer över stora delar av Palearktis.

Påfågelöga (Inachis io)
Foto: Kjell Ek

Påfågelöga har fått sitt namn från de ögonliknande fläckar på fjärilens vingar som påminner om påfågelns fläckar på fjäderdräkten.

Silverstreckad pärlemorfjäril (Argynnis paphia)
Foto: Kjell Ek

Silverstreckad pärlemorfjäril är en art i släktet pärlemorfjärilar. De första uppträder i början av juli, och sedan flyger de fram till slutet av augusti. Den håller till på ängsmarker och i skogsgläntor och skogsbryn.

Rovfjäril (Pieris rapae)
Foto: Kjell Ek

Den förekommer på ängsmark samt i trädgårdar och förekommer i 2 till 3 generationer per år.

Slåttergräsfjäril, hane (Maniola jurtina)
Foto: Kjell Ek

Fläckarna kallas ögonfläckar eftersom de liknar ögon och deras syfte är att skrämma rovdjur som vill äta upp fjärilen.

Tosteblåvinge (Celastrina argiolus).
Foto: Gert Andersson

Tosteblåvingen är den som är tidigast på banan av blåvingarna, ibland redan i april. Minst en månad före någon annan. I slutet av juni till en bit in i juli saknas den helt.
Efter det dyker den upp igen, andra generationen.
Den känns igen framförallt på sina väldigt ljusa vingundersidor med oregelbundna fläckar.