Kyrkoruinen – Träslövs gamla kyrka – nedriven ”Nedrifven” 1851

Träslövs romanska medeltidskyrka från 1100-talet, helgad åt S:t Laurentius, har långhus, kor och absid av gråsten. Senare uppfördes tornet och ett vapenhus i väster. Kyrkan revs 1851 och numera återstår endast nedre delen av dess grundmurar.
Kyrkogården med några kvarstående gravstenar omges av en stenmur med stigluckor i norr, söder och väster.

Illustration Torsten Karlsson

Planritning av Träslövs gamla kyrka, uppmätt 1930 av A. Tell.

I samband med A Tells friläggning av murarna 1930 gjordes en planritning som bedömdes vara riktig.

Södra kor- och långhusmuren

Av beskrivning av en man som hette Aron Bengtsson framgår att uppgången till predikstolen förde genom en mur, troligen triumfbågsväggen. Man tror därför att Träslövs kyrka haft en triumfbåge av gängse typ, det vill säga smalare än korets bredd.

Södra korväggen med ingång

1769 beslöts i sockenstämma, att en dörr skulle uthuggas ”på södra sidan i Choret under fenstret”. 1771 redovisas i räkenskaperna utgifter för ”En ny dörr på Södra wäggen i Choret”.

Långhuset nordportal

Detta var den norra ingången som troligen existerade när templet revs på 1850-talet. Mest markant är de båda resta stenposterna, som enligt Tell under lång tid fungerat som grindstolpar till Modigagården i Träslöv.

Tornets västingång

Golvet i tornet var stensatt med tegel liksom i den övriga kyrkan.

Någon uppgift om gravar har inte stått att finna. Istället förtäljer A. Tell i ett konserveringsförslag 1928 en intresseväckande historia. ”I torngrunden göres, på särskild begäran, en mindre provschakt, av följande anledning. I orten påstås, att det skall finnas ett valv under tornet. Det går f.ö. en sägen att detta valv skulle stå i förbindelse med Varbergs fästning. Det otroliga i nämnda sägen behöver ju inte göra det orimligt att det kan finnas grund för påståendet om något slags källare eller krypta under tornet”. Att den underjordiska gången sades föra till Varbergs fästning är inte underligt.

Träslövs gamla kyrka var nämligen under lång tid, fram till 1830, sockenkyrka åt slottskapellet på fästningen. Flera kommendanter och officerare torde ha fått sitt sista vilorum i kyrkan eller på kyrkogården.


Sjävspillningar
Senare i tiden skulle man gräva ut diken bakom stengärdet vid kyrkoruinen. Då stötte man på en hel del skelettdelar efter människor som var begravda utanför själva kyrkans begravningsplats. Dessa skelettdelar kom från människor som bedömdes såsom ”sjävspillningar”, alltså fångar, odöpta barn eller andra mindre förmedlade medborgare.
Prästgården låg på andra sidan vägen. Den finns inte kvar längre.

Källor och referenser:

  • Bok om Träslövs Gamla kyrka av Torsten Karlsson.
  • Lennart Svensson
  • Kultur och fritidsnämnden i Varberg