Förhistoria

Många järnvägsförslag
Försöken att få till stånd en järnväg från Varberg och österut in i landet började väldigt tidigt.
Enligt obekräftade källor gjordes redan 1862 en undersökning som avsåg en järnväg Varberg - Ullared - Värnamo - Lammhult.

3 juli 1869 hölls ett järnvägsmöte där diskussionen gällde en järnväg Lammhult - Värnamo med utgrening till Varberg respektive Halmstad. Detta möte tillsatte en 11 personer stark kommitté. En undersökning gjordes och 1 januari 1870 bildades ett bolag för banans byggande. Den var kostnadsberäknad till 4 158 000 riksdaler. Sedan det visat sig omöjligt att skaffa riskvilligt kapital förföll hela denna järnvägsfråga.
Några år senare sökte ett antal personer koncession på en järnväg Varberg - Ullared - Fegen - Kinnared. Koncession beviljades 21 juli 1876. Järnvägen var kostnadsberäknad till 3 000 000 kronor. Man sökte om statslån vilket avslogs av myndigheterna varefter även detta projekt slopades.

1886 gjordes en undersökning rörande en järnväg mellan Himle och Ätran men även detta slutade på planeringsstadiet.
Några år senare sökte ett antal personer koncession på en järnväg Varberg - Ullared - Holsljunga - Tranemo - Månsarp.
Järnvägen var kostnadsberäknad till 4 370 000 kronor. Koncession beviljades 8 juli 1892 men sedan ansökan om statslån avslagits 1897 skrinlades planerna.

Hittills hade alla järnvägsförslag avsett normalspåriga järnvägar, men 1899 gjordes en undersökning för en smalspårig järnväg.
Tre alternativ undersöktes. Varberg - Holsljunga, Horred - Holsljunga samt Varberg - Mjöbäck. Det hela blev inte av, då man inte kunde uppbringa riskvilligt kapital.
Några år senare, 1902, sökte ett antal personer koncession på en smalspårig järnväg (891 mm) Varberg - Ullared - Ätran. Plan- och profilritningar samt kostnadsberäkning hade uppgjorts av löjtnanten i Väg- och vattenbyggnadskåren E Sahlén.
Kalkylen slutade på 757 000 kronor. Men även detta slutade med avslag då koncessionen ej beviljades enligt besked 18 november 1904.

I början av år 1905 sökte ett antal personer tillsammans med borgmästaren E Swenson koncession på en smalspårig bana Varberg - Ullared - Ätran baserad på E Sahléns tidigare förslag, nu något omarbetat. Den nya kostnadskalkylen slutade på 1 196 000 kronor. Detta förslag väckte liksom det tidigare kraftiga protester från Falkenbergs Järnväg vilken passerade Ullared. Man var rädd att konkurrensen från en ny bana inom det egna trafikområdet helt skulle förstöra de ekonomiska förutsättningarna.
Detta föranledde en mängd skrivelser till Kunglig Majestät. Bland annat föreslog man att den planerade banan Varberg - Ullared - Ätran skulle byggas normalspårig i det fall ansökan om koncession på den smalspåriga banan inte skulle beviljas. Man bifogade även ett nytt kostnadsförslag som avsåg en normalspårig bana. Kostnaden beräknades i detta förslag till 1 755 000 kronor inklusive rullande materiel för 225 000 kronor. Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen ansåg att detta var för lågt räknat och höjde beloppet till 2 140 000 kronor.

Järnvägen byggs och invigs
Nu lyckades det. Koncessionen beviljades 23 november 1906. Kravet var att banbyggnaden skulle påbörjas senast 1 december 1908 och att banan skulle vara klar för trafik senast 1 december 1911.
I januari 1907 inbjöds till aktieteckning och den 27 juli kallades till den första bolagsstämman. Vi denna kunde man konstatera att aktier hade tecknats till ett belopp 1 010 800 kronor, bland annat hade Varbergs stad tecknat sig för 500 000 kronor. Man beslöt att konstituera Varberg - Ätrans Järnvägsaktiebolag, WbÄJ. Den första styrelsen valdes och den kom att bestå av landshövding Asker (ordförande), trafikchef Alfred Olsson, kontrollör L O Collin, stadsläkare J S Almer, godsägare Sven Håkansson, lantbrukare Alfred Andersson samt direktör W Lundqvist.
Man ansökte om statslån och detta beviljades 1907 med 1 185 000 kronor.
Järnvägsbygget lämnades ut på entreprenad till ingenjörerna J Saabye och O Lerche vilka startade arbetet 31 mars 1908. Efter en tid fick man brist på kapital och det fortsatta arbetet var hotat. Det hela löste sig då man bland annat lyckade få statslånet höjt med 65 000 kronor.
WbÄJ inledde även förhandlingar med Halmstad - Nässjö Järnvägar, HNJ, om att få köpa deras bandel Ätran - Kinnared något som HNJ avböjde.

Öppnas för allmän trafik
1 april 1911 öppnades bandelen Varberg - Ullared för allmän trafik och några månader senare, 22 juli, öppnades den återstående bandelen Ullared - Ätran för allmän trafik.
När trafiken startade hade man ännu inte kommit överens med Varberg - Borås Järnväg, VBJ, om villkoren för järnvägens anslutning till deras station i Varberg. Av den anledningen fick man anordna en provisorisk station, Varberg Norra cirka 1 kilometer norr om Varbergs station. Först i april 1914 kunde äntligen WbÄJ anslutas till Varbergs station.

Foto: Okänd, 1911

Vad fick man för pengarna?
I slutet av 1911 kunde man summera kostnaderna för järnvägen inklusive rullande materiel, 2 289 911 koronor.

Banan
För dessa pengar hade man fått en 48,750 kilometer lång normalspårig järnväg.
Sidospårens längd uppgick till 2,910 kilometer.
Rälsen på banan var av stål och hade en vikt på 24,8 kg/m.
Största lutning på banan var 16,67 ‰.
Minsta kurvradie var 300 meter.
Den största tillåtna hastigheten var satt till 55 Km/t.

Rullande materiel

Loken
Som dragkraft till tågen hade man köpt tre stycken Sadeltanklok från Nydqvist & Holm i Trollhättan, NOHAB.
Loken hade axelföljden C, det vill säga tre drivande axlar. Loken fick inventarienumren 1-3. Priset var 29 200 kronor/st. Loken levererades 1910 och deras första uppgift var att dra grustågen vid banans grusning.
1915 köptes begagnat lok från Varberg - Borås Järnväg. Det var ett tanklok med axelföljden 1B, byggt av Munktell 1889 och hade gått som VBJ nummer 6. Vid WbÄJ fick loket nummer 6.
1917 köptes ytterligare begagnat lok. Denna gång från Kristianstad - Hässleholms Järnväg, CHJ. Det var ett tanklok med axelföljden 1C, byggt av NOHAB 1901 och hade gått som CHJ nummer 7. Vid WbÄJ fick loket nummer 7.

Lokens vidare öden

• Lok nummer 1 skrotades 1937
• Lok nummer 2 såldes 1937 till Lysekils Järnväg där det som nummer 5 tjänstgjorde till 1939. Det såldes då vidare till Uddevalla - Vänersborg - Herrljunga Järnväg, UWHJ, där det fick nummer 23.
  Vid UWHJ:s förstatligande 1940 togs loket över av SJ där det som SJ K9 1552 tjänstgjorde till 1957 då det slopades. Loket skrotades 1958.
• Lok nummer 3 såldes 1937 till Kumla - Yxhults järnväg där det fick nummer 6.
  1944 såldes loket vidare till Frövifors där det efter fullgjord tjänst skrotade 1962.
• Lok nummer 6 såldes 1930 vidare till Domnarvet där det efter några år skrotades.
• Lok nummer 7 skrotades 1937 

Vagnar
För persontrafiken köpte man 4 tvåaxliga personvagnar samt 2 stycken kombinerade person- och postvagnar.
För godstrafiken anskaffades tvåaxliga vagnar, 10 stycken täckta och 30 stycken öppna

Drift och underhåll
För drift och underhåll av det rullande materialet uppförde WbÄJ 1911 en enklare lokstation en kilometer norr om Varbergs station. Den bestod av träbyggnad innehållande verkstad, lokstall samt lokmästarexpedition. I anslutning till byggnaden inlades en 12 meters vändskiva. Byggnaderna revs 1946.
I andra änden på järnvägen, Ätran, hyrde man in sig i HNJ-stallet vilket av denna anledning nybyggdes med två stallplatser. WbÄJ fick förutom ett nytt vattentorn även bekosta en ny 12 meters vändskiva.

Trafikering
I samband med trafikstarten hade kommit överens med HNJ om att WbÄJ från och med 22 juli 1911 även skulle trafikera deras bandel Ätran - Kinnared. Det innebar att WbÄJ-tågen trafikerade hela sträckan mellan Varberg - Kinnared. Den här trafiken varade fram till 31 juli 1917 varefter HNJ åter trafikerade bandelen Ätran - Kinnared i egen regi.

Konkurs - staten ny ägare
WbÄJ var en järnväg bland många som under åren hade mycket dålig ekonomi. Kring 1930 var den så dålig att järnvägen den sista juni 1932 försattes i konkurs. Eftersom staten i form av Riksgäldskontoret hade lånat ut pengar till bolaget var man tvungen att ta över verksamheten för att på så vis skydda sina ekonomiska intressen.

HNJ trafikerar järnvägen
Staten kom överens med HNJ om fortsatt trafikering. För detta ändamål bildades ett dotterbolag till HNJ, Varberg - Kinnared Trafik AB, som skulle sköta trafikeringen med början 1 juli 1932.
Trafiken gick med förlust varje år varför HNJ beslöt att säga upp avtalet från 1 januari 1936. Riksgäldskontoret erbjöd sig att stå för förlusten fram till dess att man kunde finna en långsiktig lösning. HNJ fortsatte därmed att trafikera fram till den sista november 1936

Statens Järnvägar tar över
Efter förhandlingar mellan staten och SJ beslöt SJ att under 2 år på prov trafikera Varberg - Ätran. Trafiken i SJ:s regi startade 1 december 1936.
1 juli 1938 beslöts att järnvägen skulle föras över till SJ och inkorporeras i deras organisation.

Vad hände sedan
Några större investeringar gjordes inte under åren utan banan fick det nödvändiga underhållet så att trafiken kunde upprätthållas.

Nedläggning/upprivning
1 februari 1961 upphörde all trafik på banan
Sträckan Träslöv - Ätran revs upp 1961. Mellan Träslöv och Susvind revs spåren bort 1968.
Det som lämnades kvar var det 1 kilometer långa spåret mellan Varberg och Susvind, avsett som industrispår. Nu 2020 har även det börjats rivas upp.

Källor och referenser

• Rolf Sten, historiskt.nu (text)
• Järnvägsmuseet, digitaltmuseum.se (bilder)