Lite historia Varbergs Tingsrätt och Himle härads tingshus i Träslöv

Varberg hade blivit svenskt i samband med freden i Brömsebro 1645. Nästan hela staden förstördes i en brand 1666. Rådhuset brann ned helt, och bara några små låga envåningshus klarade sig.
Efter branden beslutades att den nya stadskärnan skulle flyttas en bit bort från Varbergs fästning där den tidigare legat. Det var oklart var rådhusrätten höll sina förhandlingar efter branden.

På 1680-talet flyttade rådhusrätten in i borgmästarens före detta privatbostad. Redan i slutet av 1600-talet fanns tankar på att flytta in Himle härads tingshus, som låg i Träslöv, till Varberg och på så sätt få ett gemensamt råd- och tingshus. Huset i Träslöv var redan på 1680-talet i så dåligt skick att förhandlingarna ofta fick hållas i andra lokaler inne i Varberg.

Ett nytt tingshus uppfördes i Träslöv 1689/90, men redan femton år senare var byggnaden förfallen. Ett hus uppfördes något senare vid torget inne i Varberg, och detta stod klart 1707. Men samarbetet föll inte väl ut. Rådhusrätten stannade kvar i sitt gamla hus, och tingshusbyggnadsskyldige ansåg att staden nu hade hand om underhållet av huset. Det ansåg emellertid inte staden. Resultatet blev att huset förföll, och Kungl. Maj:t beslutade 1720 att huset skulle flyttas ut på landet och staden återfick tomten.
Borgmästarens gamla hus i Varberg förföll också med tiden. Vid mitten av 1700-talet flyttade därför rådhusrätten in i ett annat hus vid torget. Det dröjde dock inte mer än femton år innan även detta hus var i så dåligt skick att man var tvungen att sälja det och bygga ett nytt rådhus.
Innan beslut hann fattas i försäljningsfrågan brann huset ned till grunden 1765. Rådhusrätten fick återigen hyras in hos privatpersoner. På 1780-talet stod i alla fall den nya rådhusbyggnaden klar. Det var en tvåvåningsbyggnad i sten. Ytterligare en brand härjade i Varberg 1863 och hälften av staden, som till stor del bestod av trähus, brann ned liksom rådhuset. Denna gång tog det dock inte lång tid innan rådhuset återuppbyggdes. En ny rådhusbyggnad stod klar 1865. Det är oklart var rådhusrätten höll till mellan åren 1863-1865.

Himle härad reparerade på 1720-talet sitt hus i Träslöv. I väntan på att tingshuset skulle bli beboeligt igen hölls bland annat ting i Varbergs rådstuga, på Göingegården och på gästgiveriet i Fastarp. Sommaren 1730 hölls det första tinget i det nyrenoverade tingshuset. På mitten av 1750-talet var dock Himle härad tillbaka i Varberg under något års tid. Tingshuset i Träslöv var så förfallet att man inte kunde hålla förhandlingar där. Ett nytt tingshus stod dock klart i Träslöv 1752. Men trots flera reparationer tvingades häradsrätten att åter flytta in till Varberg 1835. Tingshusbyggnaden var då i uselt skick, och den dömdes ut helt 1838. För Himle härads räkning hyrdes en privatbostad i Varberg 1861. Här hölls förhandlingar i trettio år. År 1891 flyttade häradsrätten till ännu ett nytt hus, som hade uppförts 1890/91. Tingshuset användes fram till början av 1970-talet.

Himle Härads tingshus – utdrag ur kyrkböcker och märkliga händelser

1573 – ”Inden fire tingsstocke”
Män ”inden fire things stocke” var bl a Börje Suenssen och Peder Suenssen i Tresslöff. Himle härads äldsta bevarade tingböcker stammar från de sista tre decennierna av 1500-talet. De är utgivna och kommenterade av Albert Sandklef. Från mars månad år 1573 är det troligen äldsta bevarade vittnesbördet om hur tingsrättens lokalfråga var ordnad i Himle härad.
Det står i tingboken, att ett tiotal män infann sig vid tinget för att bekräfta att de blivit försonade efter ett dråp. De inställde sig ”inden fire tingsstocke”, vilket enligt Albert Sandklef ” torde visa att tinget hölls under bar himmel, innanför fyra stockar, på gammal vis”. Härades män hade sålunda inte ännu ställt sig till efterrättelse stadgandet… om byggnadet av tingshus i varje härad”.

1633
För åren 1599-1530 finns det små eller inga möjligheter att få reda på något om Himle härads tingshus, därför att domböckerna saknas.
Men domboken för året 1633 kastar lite ljus över frågan. I ett mål som kom före den 14 maj detta år vittnar en man som heter Suend Thorson. Om honom står det att ”hand i Thinghusit ind kom” och några rader längre fram i texten ” och gick Suend Thorson aff Thinghusit ifrån”.

Nedanstående text tagen från kyrkoböcker 1578 och 1598:

1578
Then i July. Anders Böresens fierde thing paa thennom y Tresslöff saa mange som huos ware then thid Kortlöff blöff slagen blaa och blodig och ille medtt faren. Da blöff denom thiil dömtt att the skulle fry sig huer med sex mendt saa mange som huos ware att the icke ware med att slaa hannom wden the legger wdtt och beröber the sand skyllist. (Efter Albert Sandklef).

1598
Then 14 Martiij. Grandzknings mendtt paa the aallegaarde wed Aatthe broe om the ere wlofflighe forbyghte effter Hans Soffuittzens klauffue maall: Ander Böressen och Bentt Morthenssen i Treslöff, Marchus i Busbier, Iens Anderssen ibidem, Niells Jenssen och Gunde Thaastessen i Giödistadtt (Efter Albert Sandklef)
Förmedlade Hemman och Ranter som för stor misuext och fattigdopm skull eij förmå utgiva till H.K M:t och Cronan? Extra ordinarei)

• Domsagohistorik Varbergs Tingsrätt, text Elsa Trolle Önnefors
  Tings- och rådhusinventeringen 1996 - 2007
• Lennart Svensson